Gamla ord, benämningar och uttryck

Vår styrelsemedlem Gunnel Hallqvist har sammanställt en lista över diverse benämningar och titlar som man kan stöta på inom släktforskningen. Hon har slagit upp orden och läst på vad de betydde, samt kollat varje ord på minst tre ställen.

Absens = vara frånvarande

Approbera = godkänna, godta

Avskedad = avslutat sin militärtjänst på egen eller försvarets begäran. Eller gått i pension.

Backstugesittare =  boende i en backstuga. Backstugan bestod ofta av ett rum och var delvis nergrävd och byggd i en sluttning, med tre väggar av det dyra virket och en vägg av jord. Fick i regel använda lite jord till ett potatisland och hade ibland mindre djur som getter, katter, grisar och höns. Stugan var befriad från skatt. De flesta var fattiga och livnärde sig tillfälliga arbeten, hemslöjd eller hantverk. Efter skiftesreformen Laga Skifte 1827 inträdde en förändring. Många torpare försvann (ca 25%), eftersom bönderna fick flytta ut från byarna, och de tog då över både torparens uppodlade mark och deras hus. Då flyttade dessa f.d. torpare till backstugor och fick tjäna sitt levebröd genom att göra dagsverken mot kontant ersättning. Mot 1800–talets slut fanns det lika många backstugesittare som torpare.

Befria sig med = taga till äkta

Biddare = person som ber om något, ofta allmosor till sjukhus,välgörenhetsinrättningar osv.

Bardisan = pik med tvåeggad spets.

Boj  = tjockt ylletyg.

Borgare = kallar man vanligtvis en person som erhållit burskap som handlande eller hantverkare.

Buldansbyxor = byxor i kraftig linneväv.

Buntmakare  = en slags körsnär, bereder skinn till pälsvaror

Burman = se borgare.

Båtsman  =  tjänstgjorde i flottan eller förman på på däcksavdelning på ett större handelsfartyg.

Bältare = Sadelmakare, gördelmakare, tillverkade bälten, remtyg till för hästar, stigläder osv.

Böckare, bödkare = tunnbinnare tillverkar trätunnor.

Böneman = ombud som framförde friarens önskemål.

Dagakarl = dräng eller daglönare.

Dannekvinna = en redig och ärbar kvinna.

Danneman el. Dannesven = en hederlig, duglig och gift allmogeman.

Demoiselle = från början avsågs adlig jungfru eller fru. Senare blev det betäckning för ogift kvinna av ofrälse börd.

Dragon  = på 1700-talet, en soldat som red till slagfältet, men slogs till fots. Framåt i tiden slåss dragonen till häst

Dräng = en gosse, ogift hemmason, ogift man eller manlig lantarbetare som var fast anställd på ett jordbruk. Förkortas av vissa i kyrkliga böcker till dr. som då inte betyder doktor.

Faddrar = detsamma som dopvittne.

 

Fant = en landstrykare, fattig stackare.

Fattighjon  = en person som är intagen på fattighuset eller försörjs av fattigvården.

Fjärdingsman = biträdde kronolänsmannen.

Fogde = förvaltare eller ställförträdare för Kronan eller någon enskild storman.

Friryttare = en elitryttare.

Fru = en kvinna som var gift med en herre t.ex. en furste, senare adelsman eller annan ståndsperson, numera varje vigd kvinna utan social begränsning.

Fränka = en kvinnlig släkting.

Fröken = var förr i tiden en adlig titel men från ca 1860 ogifta kvinnor av alla samhällsklasser.

Försvarskarl = hantverkare som inte vunnit burskap utan arbetar i någon annans tjänst.

Giftoman = person vars samtycke fodras för att en omyndig skulle få ingå äktenskap.

Gratialist = en avskedad soldat som uppfyllt vissa tjänsteår och ålder eller blivit skadad i tjänsten och oförmögen att klara sig.

Gårdsman = äger ingen jord men har ett hus på annans ägor.

Gränsridare = ridande tulltjänsteman vid landsgräns.

Herrslunt = lakej, betjänt, uppassare.

Husman = har hus men ingen jord. Är ofta hantverkare av något slag.

Hustru = användes som titel på en gift kvinna.

Hälftenbrukare = en arrendator som delar på en gård med dess ägare.

Hökare = detaljhandlare

Inhyses = inneboende i ett hus eller på annans ägor.

Inhyseshjon = en person som är medellös och bor hos någon utan att vara i dennes tjänst och tillhör inte familjen.

Inäga = mark som är inhägnad för att hålla betesdjur el. vilda djur borta från åker eller äng.

Jordemoder, jordegumma = barnmorska

Jordtorpare = har en mindre lägenhet, jordbit som denne får ha mot att göra dagsverken hos jordägaren.

Jungfru = ogift adelsdam till ca 1700. Titeln ersattes då av fröken. Senare blev det en titel för tjänarinna, tjänsteflicka och hembiträde i finare hushåll. Ordet jungfru kommer från Tyskland och betyder ung fru.

Kanik = medlem av domkapitlet under medeltiden.

Kaplan = präst i underordnad ställning.

Kittelbotare, kittelflickare = en som lagar gamla kittlar.

Klensmed =smed som tillverkar och reparerar mindre järnsaker.

Knalle = kringvandrande försäljare, gårdfarihandlare, ursprungligen enbart från Sjuhäradsbygden i Västergötland, med rätt att driva handel.

Kramhandlare = minuthandlare, handlar med mindre och billigare varor.

Krämare = köpman

Körsnär = pälsmakare och pälsvaruhandlare.

Kronolänsman = var polischef och svarade för den allmänna ordningen. Ersattes 1918 av landsfiskalen.

Landsfiskal = kunglig tjänsteman som fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman.

Ladufogde  = arbetsledare på ett större jordbruk

Laggare = tunnbindare, träkärlsmakare

Länsman = kunglig tjänsteman inom varje härad.

Madam = gift adelskvinna

Mademoiselle = gift adelskvinna

Mamsell = en försvenskning av mademoiselle. På 1700–talet var det en titel för ogifta adelskvinnor, men senare för ogifta kvinnor inom borgarståndet.

Mursmäcka = kvinnlig murarhantlangare.

Månglare = småhandlare

Nevö = bror– eller systerson

Pasare = böneman, talesman

Peppardräng = handelsbetjänt

Piga = var i äldre tider, titeln för ogift kvinna. Tjänstepiga är däremot inte dotter i huset, utan är städslad. 

Postbonden = fick avlägga en ed på att frakta de ankommande breven genom natt som dag, vidare med en mil på två timmar. För detta uppdrag fick han ha åborätt på posthemmanet och slapp skatt, rotering, inkvartering osv.

Profoss = ordningsman, polis inom det militära, verkställde kroppsstraff

Rackare = bödelsdräng, hästslaktare. Yrket hade mycket låg status.

Rotebonde = bidrog till soldat eller båtsmans underhåll och var oftast bonden på den störste gården rotet.

Rotehjon = Fattighjon inom en rote.

Rusthållare = ägaren av ett rusthåll (rustningsskyldigt hemman).

Rättare = kunde vara en bödel, arbetsförman, domare eller uppbördsman.

Salpetersjudare = ett yrke som bestod i att åka runt till gårdarna och samla in salpeter i urindränkt jord. Jorden fanns under ladugårdarna. Salpetersjudarna kom till gården ca var femte år. Då fick bonden hålla med kost och logi samt själv återställa golvet i ladugården. Salpetersjudarna, som var anställda av staten eller av ett rote, kallades föraktfullt pissegubbar. Salpeterskatten upphörde helt först 1895 då salpeter inte längre behövdes till statens kruttillverkning.

Sexman = en av sex förtroendemän i en sockennämnd, som hade ansvar för att prästens tionde var rätt, kyrkans underhåll, även övervaka tukt och goda seder i församlingen.

Skallman =jägare

Skiftesman = om oenighet uppkommer vid ett arvskifte, utser rätten en person (oftast en advokat) som ser till att ena delägarna. Går inte detta verkställer skiftesmannen själv arvskiftet.

Stadsfiskal = polismästare anställd av magistraten i respektive stad.

Testes = dopvittne. Det var de som skulle ta hand om barnet i fall det hände föräldrarna något. Faddrarna skulle representera både faderns och moderns sida, men kunde även vara grannar.

Vargering äldre ord för reserv i det militära.

Åbo = en person som bor och brukar ett hemman. Åbo som juridisk term betyder, för den som under ärftlig besittningsrätt innehade och brukade annans mark s.k. Åborätt. Den var inte tidsbegränsad och ofta kunde man få friköpa hemmanet (skatteköp). En skatteåbo äger sitt hemman själv och betalar skatt till staten. Kronoåbo brukade en av kronans gårdar och betalade också skatt till staten. Han ägde inte gården, men hade en arvsrättslig besittningsrätt. Adelsmän som ägde frälsejord var befriade från skatter till staten. Dessa säteri brukades oftast av ägaren själv, men om det var stora gårdar kunde man ha frälseåbor som betalade skatt till adelsmannen istället för till staten, och som hade samma fördelar och nackdelar som övriga åboar. Står där då insockne frälsehemmansåbo, bodde åbon i samma socken som säteriet. Utsockne frälse var beläget i en annan socken än säteriet. När staten behövde pengar, t.ex. vid krig, kunde jord säljas av till adelsmän. Den jorden hette skattefrälse och brukaren kallades skattefrälseåbo. Denne blev då skatteskyldig både till staten och adelsmannen.