Startsida Verksamhet Styrelse Lokalen Aktuella evenemang Evenemang som varit Om tidigare evenemang Bra att veta Medlemmarnas forskning Medlemsbladet Kurser Kyrkor och gravstenar Arkiv Kullasläkten Efterlysningar Till salu Länkar Webmaster Copyright © 2010, Kullabygdens Släktforskare Senast uppdaterad: 24 juni 2010

Bra att veta Vår styrelsemedlem Gunnel Hallqvist har sammanställt en lista över diverse benämningar och titlar som man kan stöta på inom släktforskningen. Hon har slagit upp orden och läst på vad de betydde, samt kollat varje ord på minst tre ställen. Benämningar och titlar Backstugusittare Boende i en backstuga. Backstugan bestod ofta av ett rum och var delvis nergrävd och byggd i en sluttning, med tre väggar av det dyra virket och en vägg av jord. Fick i regel använda lite jord till ett potatisland och hade ibland mindre djur som getter, katter, grisar och höns. Stugan var befriad från skatt. De flesta var fattiga och livnärde sig tillfälliga arbeten, hemslöjd eller hantverk. Efter skiftesreformen Laga Skifte 1827 inträdde en förändring. Många torpare försvann (ca 25%), eftersom bönderna fick flytta ut från byarna, och de tog då över både torparens uppodlade mark och deras hus. Då flyttade dessa f.d. torpare till backstugor och fick tjäna sitt levebröd genom att göra dagsverken mot kontant ersättning. Mot 1800–talets slut fanns det lika många backstugesittare som torpare. Biddare Person som ber om något, ofta allmosor till sjukhus,välgörenhetsinrättningar osv. Buntmakare En slags körsnär, bereder skinn till pälsvaror. Borgare Kallar man vanligtvis en person som erhållit burskap som handlande eller hantverkare. Burman Se borgare. Bältare Sadelmakare, gördelmakare, tillverkade bälten, remtyg till för hästar, stigläder osv. Böckare, Bödkare Tunnbinnare tillverkar trätunnor. Böneman Ombud som framförde friarens önskemål. Dagakarl Dräng eller daglönare. Dannekvinna En redig och ärbar kvinna. Danneman eller Dannesven En hederlig, duglig och gift allmogeman. Demoiselle Från början avsågs adlig jungfru eller fru. Senare blev det betäckning för ogift kvinna av ofrälse börd. Dräng En gosse, ogift hemmason, ogift man eller manlig lantarbetare som var fast anställd på ett jordbruk. Förkortas av vissa i kyrkliga böcker till dr. som då inte betyder doktor. Faddrar Detsamma som dopvittne. Fant En landstrykare, fattig stackare. Fattighjon En person som är intagen på fattighuset eller försörjs av fattigvården. Fjärdingsman Lydde under kronolänsmannen. Fogde Förvaltare eller ställförträdare för Kronan eller någon enskild storman. Friryttare En elitryttare. Fru En kvinna som var gift med en herre t.ex. en furste, senare adelsman eller annan ståndsperson, numera varje vigd kvinna utan social begränsning. Fränka En kvinnlig släkting. Fröken Var förr i tiden en adlig titel men från ca 1860 ogifta kvinnor av alla samhällsklasser. Försvarskarl Hantverkare som inte vunnit burskap utan arbetar i någon annans tjänst. Giftoman Person vars samtycke fodras för att en omyndig skulle få ingå äktenskap. Gratialist En avskedad soldat = uppfyllt vissa tjänsteår och ålder eller blivit skadad i tjänsten och oförmögen att klara sig. Gårdsman Äger ingen jord men har ett hus på annans ägor. Gränsridare Ridande tulltjänsteman vid landsgräns. Herrslunt Lakej, betjänt, uppassare. Husman Har hus men ingen jord. Är ofta hantverkare av något slag. Hustru Användes som titel på en gift kvinna. Hälftenbrukare En arrendator som delar på en gård med dess ägare. Hökare Detaljhandlare Inhyses Inneboende i ett hus eller på annans ägor. Inhyseshjon En person som är medellös och bor hos någon utan att vara i dennes tjänst och tillhör inte familjen. Jordemoder, jordgumma Barnmorska Jordtorpare Har en mindre lägenhet jordbit som denne får ha mot att göra dagsverken hos jordägaren. Jungfru Ogift adelsdam till ca 1700. Titeln ersattes då av fröken. Senare blev det en titel för tjänarinna, tjänsteflicka och hembiträde i finare hushåll. Ordet jungfru kommer från Tyskland och betyder ung fru. Kanik Medlem av domkapitlet under medeltiden. Kaplan Präst i underordnad ställning. Kittelbotare, kittelflickare En som lagar gamla kittlar. Klensmed Smed som tillverkar och reparerar mindre järnsaker. Knalle Kringvandrande försäljare, gårdfarihandlare, ursprungligen enbart från Sjuhäradsbygden i Västergötland, med rätt att driva handel. Kramhandlare Minuthandlare, handlar med mindre och billigare varor. Krämare Köpman Körsnär Pälsmakare och pälsvaruhandlare. Kronolänsman Var polischef och svarade för den allmänna ordningen. Ersattes 1918 av landsfiskalen. Landsfiskal Kunglig tjänsteman som fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. Ladufogde Arbetsledare på ett större jordbruk. Laggare Tunnbindare, träkärlsmakare Länsman Kunglig tjänsteman inom varje härad. Madam Gift adelskvinna Mademoiselle Ogift adelskvinna Mamsell En försvenskning av mademoiselle. På 1700–talet var det en titel för ogifta adelskvinnor, men senare för ogifta kvinnor inom borgarståndet. Mursmäcka Kvinnlig murarhantlangare. Månglare Småhandlare Nevö Bror– eller systerson Pasare Böneman, talesman Peppardräng Handelsbetjänt Piga I äldre tider titel för ogift kvinna. Tjänstepiga är däremot inte dotter i huset, utan är städslad. Postbonden Fick avlägga en ed på att frakta de ankommande breven genom natt som dag, vidare med en mil på två timmar. För detta uppdrag fick han ha åborätt på posthemmanet och slapp skatt, rotering, inkvartering osv. Rackare Bödelsdräng, hästslaktare. Yrket hade mycket låg status. Rotebonde Bidrog till soldat eller båtsmans underhåll och var bonden på den störste gården inom rotet. Rotehjon Fattighjon inom en rote. Rusthållare Ägaren av ett rusthåll (rustningsskyldigt hemman). Rättare Kunde vara en bödel, arbetsförman, domare eller uppbördsman. Salpetersjudare Ett yrke som bestod i att åka runt till gårdarna och samla in salpeter i urindränkt jord. Jorden fanns under ladugårdarna. Salpetersjudarna kom till gården ca var femte år. Då fick bonden hålla med kost och logi samt själv återställa golvet i ladugården. Salpetersjudarna, som var anställda av staten eller av ett rote, kallades föraktfullt pissegubbar. Salpeterskatten upphörde helt först 1895 då salpeter inte längre behövdes till statens kruttillverkning. Sexman En av sex förtroendemän i en sockennämnd, som hade ansvar för att prästens tionde var rätt, kyrkans underhåll, även övervaka tukt och goda seder i församlingen. Skallman Jägare Skiftesman Om oenighet uppkommer vid ett arvskifte, utser rätten en person (oftast en advokat) som ser till att ena delägarna. Går inte detta verkställer skiftesmannen själv arvskiftet. Stadsfiskal Polismästare anställd av magistraten i respektive stad. Testes Dopvittne. Det var de som skulle ta hand om barnet i fall det hände föräldrarna något. Faddrarna skulle representera både faderns och moderns sida, men kunde även vara grannar. Åbo En person som bor och brukar ett hemman. Åbo som juridisk term betyder, för den som under ärftlig besittningsrätt innehade och brukade annans mark s.k. Åborätt. Den var inte tidsbegränsad och ofta kunde man få friköpa hemmanet (skatteköp). En skatteåbo äger sitt hemman själv och betalar skatt till staten. Kronoåbo brukade en av kronans gårdar och betalade också skatt till staten. Han ägde inte gården, men hade en arvsrättslig besittningsrätt. Adelsmän som ägde frälsejord var befriade från skatter till staten. Dessa säteri brukades oftast av ägaren själv, men om det var stora gårdar kunde man ha frälseåbor som betalade skatt till adelsmannen istället för till staten, och som hade samma fördelar och nackdelar som övriga åboar. Står där då insockne frälsehemmansåbo, bodde åbon i samma socken som säteriet. Utsockne frälse var beläget i en annan socken än säteriet. När staten behövde pengar, t.ex. vid krig, kunde jord säljas av till adelsmän. Den jorden hette skattefrälse och brukaren kallades skattefrälseåbo. Denne blev då skatteskyldig både till staten och adelsmannen.